lördagen den 19:e april 2014

2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras

Under några dagar följde jag nyligen 2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras för att se vart det vinet är på väg.....och det är på en bra väg.




Vägen inleds med en bra dusch av citron och slanggurka parat med en lätt floralitet.Strax följt av lemon curd, honung och en lätt vaxartad fetma. Sedan finns en ljuvlig bukett av kryddor där min näsa säger kryddpeppar, muskot och lagerblad. Såklart finns här även en riktigt flintrökig mineralitet.

I munnen är det ljuvligt. Det är en tydlig syra som bär fram citron och lime och som gör att vinet känns väldigt friskt. Vid sidan av detta finns en skön, smörig fetma som delvis lindar in syran och gör att vinet känns sådär härligt i balans. Bäst är ändå de kryddor och de mineraler som vaknar upp i slutet och ligger kvar som en lång svans tillsammans med ett lätt beskt citrusbett.

Han kan den där lille mannen. Tur att vinskåpen har kvar en hel del smått och gott från honom.......så jag kan följa honom på vägen.....

söndagen den 13:e april 2014

Pålitlige Ponsot med en 2007-cuvée

En producent jag gärna återkommer till, och som gärna skulle få större plats i vinskåpen, är Domaine Ponsot. Här har vi att göra med en man som alltid låter terroir och årgång lämna största möjliga avtryck i vinerna och idag ska jag njuta av hans 2007 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Cuvée des Alouettes", Domaine Ponsot.




Redan från första sniff och klunk råder det inget tvivel om att det här är ett njutbart vin. Bara att hänga med ett par dagar och insupa intrycken. Dag två noterar jag följande:

Mums, en riktigt tilltalande doft har vuxit fram som redan nu andas "drick mig" med små drag av begynnande mognad. Det som bjuds är lätt kirschiga och spritiga körsbär med en touch av lösningsmedel. Faten är utan tvivel fina och adderar kryddor, kaffe och mörk choklad. Som sista iakttagelse fångas lite jordighet och ett visst inslag av mineral.

I munnen är det årgångsmässigt klunkbart med en bra syra, röda syrliga bär och lätt bakåtlutade tanniner. Avslutet är fint med lättvjordighet, lakrits och mineraler som lämnar kvar en skön munkänsla som dröjer sig kvar.

Det här är inte stort, men det är fasiken ett kalasbra exempel på hur en klunkbar, men ändå lätt komplex och karaktärsfull Bourgogne, kan bete sig när den fått nåt år på nacken. Dricks gärna igen och igen.

måndagen den 7:e april 2014

Stinkvin från Domaine Leroy

Jag öppnar flaskan och kommer ihåg hur det var första gången jag öppnade en liknande. Då var det nästan en chock, så jag väntar mig att det kommer att stinka......

......och det gör det. Det är som om någon trycker ner min näsa i tång som legat och gonat sig i solen vid en havsstrand.

Hur sjutton kan det stinka så här. Det är till och med så att dag ett så har stanken satt sig så i smaken att det inte är alls trevligt att dricka. Bara att glömma bort det över natten, hälla upp det i en karaff under några timmar och åka iväg och fixa en krabba. Vinet? Jo, en flaska 2007 Bourgogne Aligoté, Domaine Leroy.




Vilken skillnad det blir. Stanken är borta och har lämnat kvar trevliga inslag av tång och skaldjur, inte alls något som stör längre. Här finns också fina dofter av honung och arrak som nästan blir lite vaxigt.Sen finns där citron, äpple, päron, och fina kryddor. Bakom allt ligger sen en lätt rökighet.

I munnen är det första man tänker på vilken sjuhelsikes skjuts det är i syrorna och att beskan är rätt rejält markerad. I övrigt är det en hyfsat trevlig skapelse med fin frukt, fetma och kryddor. Slutet är gott med sin blandning av citrus och mineral.

Det här är kalasgott tillsammans med krabba och aioli. Som solitär är både syra och beska för markerade, så till den grad att jag faktiskt inte avslutar det andra glaset. Här gäller antingen mat eller vila så att det bygger ihop sig bättre.

onsdagen den 2:e april 2014

Förkylningsvin

Jag befinner mig i vad jag hoppas på är slutet på en galet lång förkylningsperiod, där vinkonsumtionen varit väldigt låg, men suget har varit stort. Ett vin som ändå slank ner när det var rätt taskigt beställt med rödnäsan var en flaska 2008 Savigny-Les-Beaune, Domaine Maillard Père & Fils.

Det här är ett vin jag har köpt lådvis av genom åren och mestadels druckit ungt. Det är ett sånt där vin där ungfrukten många gånger är lite grand som en klar fjällbäck och drickbarheten gör att flaskorna snabbt tar slut.

Problemet blir att de flaskor som blir kvar aldrig riktigt brukar leva upp till ungdomens drickglädje, och då kändes det inte som någon större förlust att öppna en flaska, även om näsan strejkade lite. Att notera är att dessa noteringar är rätt grumlade av förkylningen, men de stämmer nog hyfsat i alla  fall.




Ett hopkok av frukt och kryddor med allt från körsbär, via körsbärskärnor och marsipan, till kaffe och choklad. Lite mognad ger sig också tillkänna med sous bois, lite jordigt, kompostiga drag och en antydan till lösningsmedel. Sen finns här trevliga spår av lakrits och mineral.

I munnen är det en rätt bra frukt som sakta börjar ge tecken på att vika ner sig. Syran däremot står stadigt i givakt och ger spår av årgången. Tanniner finns här i form av en rätt skön småpulvrighet.

Och hur funkar det då? Det är bättre ungt, men funkar rätt bra även idag. Känslan är dock att det kommer att falla isär om något år och jag ska nog rensa bland flaskorna till kommande vår- och sommarmiddagar.

onsdagen den 26:e mars 2014

Nu kommer avkastningen......

För 2,5 år sedan korkade jag upp min senaste flaska 2005 Chassagne-Montrachet "Vieilles Vignes", Domaine Bernard Moreau och det är väl dags att göra en lite utvecklingskontroll. Nån gång ska väl 2005orna på lägre nivå börja drickas.




Satan i gatan vilken kraft. En tät doft av körsbär och hallon, faktiskt riktigt förvånansvärt ungt. Här finns också stråk av bl.a. marsipan, kaffe och choklad, både mörk och ljus. Efter ett tag kommer lite alkoholvärmande tryck och lösningsmedel....som liksom med eftertryck visar på kraften idag. Dag två adderas lite sous bois och kompost.....trevligt. Just ja,en mängd kryddor och örter, samt en lite stickig mineralitet fick man visst på köpet.

I munnen är det fortsatt en tät och sammanhållen frukt, bra syra och skönt snörpiga tanniner. En riktigt bra balans och ännu ett barnarov (nästan) med en rejäl utvecklingspotential. Det här vinet tar sig helt klart rätt väg....och om en handfull år är det nog på topp.

Efter tre dagar i kylen känner man att det blir ännu bättre, mer lakrisalt och lite silkigt och fortfarande med en skön balans.

måndagen den 17:e mars 2014

Leroy - som känslan av en våris

Att dricka vissa negociant-viner från Leroy är lite som en våris, man vet inte om det kommer att bära eller brista. Sista flaskan av ett sexpack Bourgogne Rouge får idag blotta nacken och med facit från tidigare flaskor kan det vara lite vad som helst.

När korken blottas är det som vanligt en småmöglig, fuktig och oroande bild som väntar, ja så har det varit för alla dessa flaskor. När korken är dragen, flaskan rengjord och näsan gjort sitt inser jag att det verkar vara vinst den här gången.

Dags att njuta av 2000 Bourgogne Rouge, Maison Leroy.




Dagens betyg skrivs till fina mognadsdofter med lite uttorkad frukt och en klase körsbär, en sväng lösningsmedel och en jordig, animalisk ton. Det är liksom lite torkat över hela alltet när man tänker efter och tanken drar åt något pulvriserat med jord, bär, lakrits och en drös kryddor.

Smaken skiljer sig däremot en del från doften. Frukten är betydligt yngre initialt med en syra som bär fram lite syrliga bär. Från mittpartiet känns dock stilen från doften igen och uttorkningen byggs upp och formar sedan ett avslut med torkad frukt, lakritspulver och mineraler. Lägg till lite finmaskiga tanniner och bilden är hyfsat bra målad.

Gott och rätt trevligt, men egentligen inte värt pengarna.

torsdagen den 13:e mars 2014

Att charma en förkylning

Jaha....precis när man kommit igång på hemmaplan så drar en fet förkylning ner stämning och humör. Jag har försökt dämpa vinsuget genom lite tyngre artilleri från södra Rhône-dalen, men det ville sig inte riktigt.

Bara att med lite affirmation lura sig själv och ploppa en Bourgogne. Hur svårt kan det vara?

Dagens flaska är en 2009 Meursault 1er Cru "Les Charmes", Domaine Hubert Chavy




Det är inte svårt att förstå varför just denna falang av Chavy-släkten på senare år har hamnat på vinlistan på mängder av bra krogar. De gör bra viner helt enkelt. Inte stora, men riktigt bra. Det här skapelsen lyckas balansera alla Meursault-attribut till en riktigt skön helhet. 

Mixa en del smörig fetma, en del citrus i form av citron och lite grape, och en del mineral, den rökiga varianten. Bocka av bra syra och balans......vad mer ska man begära. Måhända är beskan ett snäpp för framträdande dag ett och komplexiteten kanske inte är nåt att skriva hem om, men vadå? Gott är det!