måndag 22 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 2

Som ett litet mellanspel innan provningens huvudakt ställdes det fram tre viner från tre olika domäner. Nu pratar vi inte mellanakt i egentlig mening, utan tre klassiska viner från tre klassiska producenter. Uppställningen var följande:

1996 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Jean Boillot
1986 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Louis Carillon
1986 Chevalier Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles", Domaine des Héritiers Louis Jadot




Först ut är Henri Boillots signaturvin från monopolvingården, "Clos de la Mouchere", som är en del av "Les Perrières". Här pratar vi nittonårig ungdom på flaska. Visst finns här fina guläppliga drag med viss boknad och arrak, men annars är det inget som direkt skvallrar om ålder i doften. Jag noterar fin kryddighet, viss rök, mintighet och lakrits....rätt trevligt, helt klart.

I munnen går mycket av doften igen, med ett understöd av en riktigt bra syra, uttorkande mineral och en viss metallisk klang. Ung känsla återigen.




Lägg till tio år och nästa vin får bjuda till. Här är den rökiga mineraliteten tydligare, och mer markant av flinta. Lägg till fatkryddor, örter och  rotsaker, och doften väcker minst sagt intresse.När det sedan blir sådär lagom fudgefettigt och man anar drag av banan......då är i alla fall jag fast rent doftmässigt.

När det landar i munnen slås man av den höga syran som samspelar kalasbra med den tyngd som ges av frukt och fetma. På den högre oktaven spelar kryddor, lakrits och viss beska, och självklart stenig mineral. Förvånansvärt ung känsla och helt klart ett njutbart vin.




Sist i mellanakten stannar tiden till en stund. Kanske inte av vinets doft som varvar rök och tydlig metall med modellerafetma, mintighet, kryddor och citron. Men sedan händer det där man bara vill ha mer av, den kompletta smakupplevelsen. Du vet, när allt hänger ihop. Bra syra, mjukgörande fetma, smakrik frukt och sedan kryddor och mineraler som ligger kvar i en evighet. Ett galet långt avslut som viftar med magiflaggan. Attans så bra. När det efterhand även kommer metall i eftersmaken.....har leendet redan etsat sig fast hos mig........och då har vi en tredje flight kvar.

Vad månde bliva?

tisdag 2 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 1

Vissa provningar måste liksom landa lite innan jag kan skriva om dem. En sådan inträffade för några dagar sedan och den gav ett antal härliga intryck, nya referenser och kunskap. Provningen hade sitt enkla och tydliga fokus, nämligen vit Bourgogne av smått legendariska mått, allt från samma lilla by, nämligen Puligny-Montrachet.

Ett lite torrt konstaterande är att det är den bästa av vitvinsbyarna i Bourgogne, och gäller det Chardonnay pratar vi hela världen. Här finns legendariska Montrachet (som delas med Chassagne), men också ytterligare ett tjog med förstklassiga vingårdar.

Stilen är mer ren, fokuserad och metallisk än hos sina grannar och konkurrenter Chassagne och Meursault, och har självklart anhängare hos alla som uppskattar stora viner.

Den här kvällen delades in i tre flighter och vår ciceron och ledsagare genom kvällen var Bergs-Lars Hansson, något som borgade för trevliga anekdoter, tonvis av kunskap, och självklart ett härligt urval av viner. Har du haft möjlighet att tillbringa en kväll i hans sällskap vet du vad jag menar. Och har du inte det så kanske det är dags?

Som start på kvällen, efter inledande bubbel, tog vi oss an en flight av viner från Domaine Etienne Sauzet. Vinerna hade det gemensamt att de samtliga kom från tiden efter självaste Etienne Sauzet, alltså när Gerard Boudot stod som ansvarig vid rodret tillsammans med Jeannine Sauzet.

Vinerna vi pratar om var en uppställning 1er Cruer från 80-talet, alltså mogna vita viner med rang och klass, nämligen:

1982 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "La Truffière", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Perrières", Domaine Sauzet




Årgångsmässigt känns 82an lite "over the hill", 85orna öppna och nästan insmickrande, medan 88orna är mer strama.

Överlag riktigt bra viner med olika personligheter där jag föll extra för "Les Perrières".
Anteckningarna för det vinet lyder:

En första puff av skaldjur och knallpulver följs snart av lätt bokna äpplen och en knivsudd arrak. Som krona på verket bjuds på en otroligt trevlig och väldoftande kryddsvans. Munkänslan är att vinet är sömlöst sammanhållet med fullkomlig balans. Allt är på plats med bra syra, frukt, kryddor och mineral. Kvällens första kompletta vin, utan en enda störande detalj.

Sen gick det inte att värja sig mot "La Truffière" heller. Här fanns endast ett litet utskjut av beska som randanmärkning, annars bjöds det på en härligt komplett upplevelse. Doften handlade om blandade skaldjur stänkta av citron, fina kryddor och rök. I munnen återkom dofterna och kompletterades med en lenande fetma, bra syra, och ett uttorkande avslut som bjöd på både kryddor och mineraler.

Utan att dissa övriga viner, som definitivt var kalasbra, var det dessa två som av olika anledningar stack ut för min del. Fokus och precision kontra insmickrande inställsamhet på hög nivå.

......Nästa flight består av ett blandat mellanspel, innan klivet tas upp högt på stegen i den avslutande flighten.

söndag 24 maj 2015

Nysläppt från Cordier

Som en slags uppladdning inför en hedonistisk vitvinsövning passade jag på att kolla vad ett nysläppt vin från Mâconnais kan erbjuda. Här pratar vi ett enkelt byvin vid namn 2013 Mâcon Charnay "Vieilles Vignes", Christiophe Cordier.




Ett rent vardagsvin är vad som erbjuds och det doftar av gula äpplen, citrus, smörfett, fatkryddor, lite blommor och en rätt rejäl dusch av stenrökig mineral. En trevlig doft som lockar till en sipp.

Väl i munnen upplevs en bra syra som gör vinet friskt och citrussprittigt. Sen kommer mer citrus i form av beska och allt detta i ett tunt skynke av kryddig, smörig och oljig fetma.

Helt enkelt en rätt enkel och trevlig Bourgogne......men, och verkligen men....håll den sval. Det är inte ett bygge som orkar med att värmas i glaset, men svalt är det helt OK att läppja på i stolen på terrassen.

......vinerna dagen efter detta ligger några snäpp upp och jag återkommer till dem i några poster inom snar framtid.

torsdag 21 maj 2015

2009a från Denis Bachelet

En favoritproducent som fyller upp en del av vinskåpen är Denis Bachelet. Vinerna blir kalas med ganska ordentlig mognad,men det går ju inte att hålla sig. Det känns dags att se vad ett enkelt från det fruktfläskiga året 2009 kan erbjuda.

Vinet som får släppa korken är en 2009 Côte de Nuits Villages, Domaine Denis Bachelet.




I näsan bjuds en tät frukt med hallon och körsbär, rent av lite körsbärskärnor. Rätt fruktfläskigt faktiskt med en rand av snygga fat som ger den typiska krydd- och kafferostkänslan. Här finns och viss murrighet, jord, animalier och en dusch av målarpenseln....lite mognad på G alltså.

I munnen pratar vi en hyfsat bra syra, en rätt ungdomlig och tät frukt och avrundade, men smågreppiga tanniner. Det finns ett tydligt lakrisalt inslag som ligger kvar hur länge som helst och som gör att tankarna dras åt en silkig utveckling. Någonstans i mellanregistret fångar man också upp att vinet sakta har inlett en mognadsbana. Det här kommer definitivt att drickas bra i många år framöver. Nästa flaska ska nog få vänta några år.

Och JAAAA, tumme upp!

söndag 3 maj 2015

Anka och Grand Cru från Corton

Långhelgen har verkligen gått i matens tecken och inleddes alldeles strålande med en utsökt matchning på Valborgskvällen. Måltiden bestod av ankbröst på en bädd av gräddstuvad purjolök, knaperstekt sidfläsk och ovanpå det några finhackade, romindränkta körsbär.

Till det öppnades en flaska 2006 Corton Grand Cru, Domaine Tollot-Beaut. Producenten tillhör normalt sett inte mina favoriter, men jag hade vissa förhoppningar att den här flaskan skulle leverera en del.




Redan vid första sniff kändes det rätt bra. Lätt, rent och balanserat var det första intrycket. Bären tillhörde den ljusa delen av skalan, i min mun i form av hallon och jordgubbar. Sedan fanns det en väldigt fin kryddbukett, lite kaffe, mörk choklad och även en mjuk doft av lakrits. Att vinet hade viss mognad visade sig i form av svettigt läder och en liten gläntning på målarlådan.

I munnen har vi en väldigt slank skapelse med fin syra, tillbakalutade, men tydligt närvarande tanniner och en lätt, lätt frukt. Avslutet är lakrisalt och stenkrossigt torrt, med en rand av apelsinzest.

Jag bara vill skriva skitgott, för det är vad det är.........nästan. Den lätta frukten gör dock att avslutet saknar viss täthet och att det tar slut lite fort. Man blir lite snodd på konfekten liksom.

Till maten? Kalas!

tisdag 28 april 2015

Ett litet inköpstips för gamblers

Just nu pågår en s.k. Dutch Auction på weinart.de, d.v.s. en auktion där priserna sänks över tiden och första bud plockar flaskan/flaskorna.

Jag sitter med is i magen och funderar......får se om det blir nåt.

söndag 26 april 2015

Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot - en liten vertikal

Den lilla byn Aloxe med vingårdsbihanget Corton (Aloxe-Corton) är unik i Bourgogne genom att över halva vingårdsarealen i byn är klassad som Grand Cru. Här finns som du säkert vet den berömda Corton-kullen och även om den delas med Ladoix och Pernand-Vergelesses så är det Aloxe som får stråla i dess glans, och sno åt sig vingårdsnamnet till bynamnet.

Glans och glans förresten. Det är ju som med övriga stora Grand Cru-vingårdar i Bourgogne, en stor skillnad mellan bästa och sämsta läge. Ett av alla lägen som får adderas till huvudnamnet Corton är "Les Pougets". Det är en vingård som huvudsakligen vrider sig mot söder, men sträcker sig från öst till sydväst. Läget ger värme som gör att Pinot-Noir mognar bra här, men marken innehåller en mindre andel kalksten vilket gör att de flesta odlare har planterat sina lotter med Chardonnay.

Louis Jadot har valt att odla Pinot Noir på sin del och har under många år producerat en rätt trevlig, om än lite enklare, Grand Cru. Helt enkelt en prismässigt överkomlig Grand Cru som i sina bästa stunder levererar rätt trevliga upplevelser, även om de inte är stora.

Kvällens viner kommer från årgångarna 1995, 1998, 2003 och 2008. Enligt vinhuset Louis Jadot ska vinet normalt sett tidigast drickas efter 5 år och utvecklas positivt tills det bli i alla fall 15-20 år.

Över till vinerna




1995 Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot
Ett svårt och ombytligt år med sen blomning i dåligt väder, kryddat med millerandage, gav i slutändan få, mogna och friska druvor med tjockt skal.

Det är tydligt att vinet har ålder. Doften indikerar på rätt uttorkad frukt, lite trött nästan och sådär grynig i känslan som den kan bli av ålder. Här finns också en tydlig jordighet, höstlig sådan, och en allmän murrighet. Lakrits och målarlåda summerar doften.

Munkänslan är slank med en skön och bra syra. Frukten har börjar torka ut och känslan är att den håller på att falla isär. Murrigheten från doften går igen, med viss jordighet. Det är även lakrisalt åt det lätt beska hållet. I avslutet torkas munnen ut av de små tanninerna, syran och mineralerna. Summa summarum så dricks det här i nedförsbacke. Det går nämligen tydligt isär när det får luft och lite rumsvärme. Gott, men inte mycket mer. Hade nog förväntat lite mer av årgången.


1998 Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot
Vissa år går liksom nästan allt fel och så var fallet 1998. Det var allt från frost och hagel, till oidium och röta. Vid skörd höll sig vädret i schack och hyfsade skördar kunde ändå bärgas, dock med högst olika kvalitet, något som även märks i de färdiga vinerna.

En fin mogen doft, ett klassiskt sniffarvin med mogna bär, fina kryddor och en härlig sous bois. Som hos storasyster finns även här målarlåda och en viss mineralitet.

I munnen är upplevelsen ett härligt balanserat vin med bra syra och lätta, smågreppiga tanniner. Känslan blir liksom smeksamt slank, underbart kryddiga och lakrisala drag. Avslutet är långt med en apelsintouch, lakrits och mineral. Riktigt gott och definitivt över förväntan.


2003 Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot
Den galna hettans år där spannet från blomning till skörd hos vissa hamnade på 80 dagar. Det pratades klimatförändringar, värmerekord och annat, och många viner tog rejält med stryk detta år, medan andra enklare viner högt uppe från kullarna fick en härlig skjuts.

Här pratar vi mörkt, mörkt röda bär, kombinerat med mognadstoner i form av multnad, höstlöv och kompost. Summa summarum, jordigt, murrigt och liksom stämplat av värmens år. Intressant är dock att här även finns animaliska, rent av vilda och blodiga drag, tillsammans med en påtaglig rökighet.

Syran är medel, tanninerna är små, små och helhetsintrycket är lite av sammetskaraktär. Avslutet bryter dock iväg lite och tanniner, mineraler och lakrits liksom torkar ut, långsamt och länge. Helt OK, men udda för en burgundisk Grand Cru, helt klart.

En intressant koll dagen efter ger att vinet dragit sig mot madeira-känsla och har fallit ur ramen totalt. Drick upp alltså.


2008 Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot
Ett rätt kylslaget år med en del problem med allt från oidium till röta. Vädret var upp och ner, men var bra vid skörd. Ett år med blandade resultat, allt beroende på hur arbetet i vingården gick. De som lyckades har ofta fått till en klassiskt ren Bourgogne-årgång.

En rätt så bibehållen ungfrukt som blandas med lite fudge, men framför allt en lysande kryddighet. Här känns det som att fatbehandlingen är flera snäpp upp mot övriga viner. När jag suckar i glädje över kryddorna så slår det mig....viol, härliga drag av viol.

Munkänslan är väldigt ren och slank, med lätta, röda bär. Syran är hög och tanninerna ytterst små, men ändå med ett bra grepp. Det är tydligt lakrisalt och här finns även fina drag av blodapelsin och några kryddmått mineraler. Här känns det verkligen som att det finns potential att landa i något riktigt bra vad tiden lider.




En sammanfattning är att 1995 var överraskande trött, 1998 överträffade förväntningarna, 2003 var årgångstrött, och 2008 har en härlig potential. En annan reflektion är att detta är trevligt och värt sitt pris, men inte är det en naturlig Grand Cru i min bok.