tisdag 25 augusti 2015

St-Aubin 2013 rockar

Nu har jag kört igenom en hel del viner från kombinationen St-Aubin och 2103, och det är bara att buga och bocka.....bra skit nästan över hela linjen.

Dagens flaska är ett lätt omtest av 2013 St-Aubin 1er cru "La Chatenière", Marc Colin et Fils.




Här kombinerar doftkvasten en släng citron med gult äpple och melon, allt inbäddat i smörig fetma. Lägg till flintig mineral, ett lätt drag av arrak och lite finmalda kryddor, och bilden är komplett.

I munnen är det liksom bara så där balanserat och skönt gott som man vill ha det, om man nu kan nöja sig så....eller OK då, bra syra, bra frukt och lagom mängd fett gör att allt hänger ihop. Mineral och kryddor som gör att man låter tungan smaka efter länge och som slutligen torkar ut hela härligheten gör att nästa klunk snart landar i munnen.

Det här kan ju bli kalasgott, men jag vet inte om jag kommer att kunna hålla tassarna borta.I synnerhet inte när det dag två är så lätt att bara tycka om.

måndag 17 augusti 2015

En Passetoutgrains på 27 år. Kan det funka?

En present läggs i garderoben och blir liggande. Hur ofta händer inte det ute i de svenska hemmen? Den här gången halade M fram en flaska Bourgogne Passetoutgrains med 27 år på nacken. En simpel butelj som nästan hela sitt liv legat i lugn och ro längst ner i en garderob. Kul att kolla om det funkar eller om det blivit till ett lik.

Flaskan i fråga är en 1988 Passetoutgrains, Francois Protheau & Fils. En producent jag inte testat förr och alltså har jag ingen aning om vad som väntar.




Doften blandar nypon, hallon och plommon med ett drag av torkad frukt. Som motpol finns köttbuljong, champinjoner och Sherrytoner. En avslutande puff av apelsin och lakrits livar upp och gör att jag hoppas en del på smaken.

I munnen möts man av lätta bär, men ändå med en förvånansvärt potent stoppning. Syran är hög, tanninerna avskalade och helhetsintrycket är ett friskt, syradrivet vin. Visst har vinet börjat polarisera sig typ rönnbär - buljongskalan, men det är mest bara häftigt att en gammal Passetoutgrains håller ihop och bjuder på mogen drickglädje. Tummen upp.

lördag 8 augusti 2015

2013 Bourgogne Blanc, Domaine Marc Morey

I en blandad kompott av hopplockade viner från Caveau de Chassagne kom det med några basflaskor vitt från lite bättre producenter. En sådan dracks över ett par dagar och det var 2013 Bourgogne Blanc, Domaine Marc Morey.




En frisk blommig, citronstänkt, och svagt guläpplig doft med kryddiga och rökiga inslag. Allt inbäddat i en lätt nötig och smörig fetma.

Munkänslan är tydligt syradriven med sprittig citron som nästan hoppar i munnen. Kryddor och mineral lyckas slutligen tränga igenom citrusdominansen i slutet på eftersmaken. Samtidigt finns en svag fetma som håller ihop helheten, men den får slåss mot en grapebeska som biter emot en del.

För 13,50 Euro är det här kalas, i synnerhet dag två då bitarna verkligen faller på plats. Dag ett spretar det lite grand, men tid och luft gör som bekant små underverk. Summa summarum får det här tummen upp och är bra för sin nivå.

onsdag 5 augusti 2015

Ett litet tips inför fredagssläppet

I bagaget hem från Bourgogne fanns en del väldigt strukturerade inköp, men också en del skjutet från höften och en del trotjänare i nya årgångar. Av den senare kategorin fanns två årgångar enklare rött från Gros Frère et Soeur, och vinet som testades först var 2013 Hautes Côtes de Nuits, Domaine Gros Frère et Soeur.




Vinet har en doft som dag ett är hallonmättad med drag av kryddor och animalier, men som dag två blommar ut och blandar tidigare intryck med blod och järn, samt en del murrig kompost och mullig jord.

I munnen går sniffintrycken från de olika dagarna igen. Lägg till att det är fruktigt, slankt och lättdrucket med bra syra, slipade och lätt greppiga tanniner och det blir svårt att inte gilla det. Riktigt trevligt för sin nivå och definitivt för den peng det betingar vid släppet på fredag (7/8).

tisdag 21 juli 2015

Mellanlandning i semestertider

Efter en galet bra hemfärd från Beanue, där vi egentligen inte behövde köa någonstans på hela vägen, sitter jag i lugn och ro och "slickar såren". Kul med bra producentbesök, bra restauranger, nya viner och annat smått och gott. På något sätt blev det efterhand ett tydligt fokus på Saint-Aubin denna gång. Det var inte meningen, men efter besök hos Hubert Lamy och butiken Caveau de Chassagne både testades och köptes det en hel räcka från byn av årgång 2013.

I övrigt kan väl nämnas att det har varit galet varmt i Bourgogne under en tid nu, och det börjar skönjas viss oro för att det kan bli ett "mini-2003" om inget händer. Nu verkar dock temperaturen sakta gå ner från knappa 40 till mer normala 30. Att det blir en tidig skörd tyder alla tecken på, och som vanligt kommer väl de bra producenterna att lyckas, men kanske kan en del sämre lägen ge billiga och bra viner som 2003. Bara att vänta och se.

Dags att ge sig ut i ett inte så somrigt sommarsverige innan bilskörden ska katalogiseras......ser fram emot att tulla på vinerna när de satt sig efter omruskningarna på Autobahn.


Den del av skörden som fick följa med hem

måndag 22 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 2

Som ett litet mellanspel innan provningens huvudakt ställdes det fram tre viner från tre olika domäner. Nu pratar vi inte mellanakt i egentlig mening, utan tre klassiska viner från tre klassiska producenter. Uppställningen var följande:

1996 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Jean Boillot
1986 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Louis Carillon
1986 Chevalier Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles", Domaine des Héritiers Louis Jadot




Först ut är Henri Boillots signaturvin från monopolvingården, "Clos de la Mouchere", som är en del av "Les Perrières". Här pratar vi nittonårig ungdom på flaska. Visst finns här fina guläppliga drag med viss boknad och arrak, men annars är det inget som direkt skvallrar om ålder i doften. Jag noterar fin kryddighet, viss rök, mintighet och lakrits....rätt trevligt, helt klart.

I munnen går mycket av doften igen, med ett understöd av en riktigt bra syra, uttorkande mineral och en viss metallisk klang. Ung känsla återigen.




Lägg till tio år och nästa vin får bjuda till. Här är den rökiga mineraliteten tydligare, och mer markant av flinta. Lägg till fatkryddor, örter och  rotsaker, och doften väcker minst sagt intresse.När det sedan blir sådär lagom fudgefettigt och man anar drag av banan......då är i alla fall jag fast rent doftmässigt.

När det landar i munnen slås man av den höga syran som samspelar kalasbra med den tyngd som ges av frukt och fetma. På den högre oktaven spelar kryddor, lakrits och viss beska, och självklart stenig mineral. Förvånansvärt ung känsla och helt klart ett njutbart vin.




Sist i mellanakten stannar tiden till en stund. Kanske inte av vinets doft som varvar rök och tydlig metall med modellerafetma, mintighet, kryddor och citron. Men sedan händer det där man bara vill ha mer av, den kompletta smakupplevelsen. Du vet, när allt hänger ihop. Bra syra, mjukgörande fetma, smakrik frukt och sedan kryddor och mineraler som ligger kvar i en evighet. Ett galet långt avslut som viftar med magiflaggan. Attans så bra. När det efterhand även kommer metall i eftersmaken.....har leendet redan etsat sig fast hos mig........och då har vi en tredje flight kvar.

Vad månde bliva?

tisdag 2 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 1

Vissa provningar måste liksom landa lite innan jag kan skriva om dem. En sådan inträffade för några dagar sedan och den gav ett antal härliga intryck, nya referenser och kunskap. Provningen hade sitt enkla och tydliga fokus, nämligen vit Bourgogne av smått legendariska mått, allt från samma lilla by, nämligen Puligny-Montrachet.

Ett lite torrt konstaterande är att det är den bästa av vitvinsbyarna i Bourgogne, och gäller det Chardonnay pratar vi hela världen. Här finns legendariska Montrachet (som delas med Chassagne), men också ytterligare ett tjog med förstklassiga vingårdar.

Stilen är mer ren, fokuserad och metallisk än hos sina grannar och konkurrenter Chassagne och Meursault, och har självklart anhängare hos alla som uppskattar stora viner.

Den här kvällen delades in i tre flighter och vår ciceron och ledsagare genom kvällen var Bergs-Lars Hansson, något som borgade för trevliga anekdoter, tonvis av kunskap, och självklart ett härligt urval av viner. Har du haft möjlighet att tillbringa en kväll i hans sällskap vet du vad jag menar. Och har du inte det så kanske det är dags?

Som start på kvällen, efter inledande bubbel, tog vi oss an en flight av viner från Domaine Etienne Sauzet. Vinerna hade det gemensamt att de samtliga kom från tiden efter självaste Etienne Sauzet, alltså när Gerard Boudot stod som ansvarig vid rodret tillsammans med Jeannine Sauzet.

Vinerna vi pratar om var en uppställning 1er Cruer från 80-talet, alltså mogna vita viner med rang och klass, nämligen:

1982 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "La Truffière", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Perrières", Domaine Sauzet




Årgångsmässigt känns 82an lite "over the hill", 85orna öppna och nästan insmickrande, medan 88orna är mer strama.

Överlag riktigt bra viner med olika personligheter där jag föll extra för "Les Perrières".
Anteckningarna för det vinet lyder:

En första puff av skaldjur och knallpulver följs snart av lätt bokna äpplen och en knivsudd arrak. Som krona på verket bjuds på en otroligt trevlig och väldoftande kryddsvans. Munkänslan är att vinet är sömlöst sammanhållet med fullkomlig balans. Allt är på plats med bra syra, frukt, kryddor och mineral. Kvällens första kompletta vin, utan en enda störande detalj.

Sen gick det inte att värja sig mot "La Truffière" heller. Här fanns endast ett litet utskjut av beska som randanmärkning, annars bjöds det på en härligt komplett upplevelse. Doften handlade om blandade skaldjur stänkta av citron, fina kryddor och rök. I munnen återkom dofterna och kompletterades med en lenande fetma, bra syra, och ett uttorkande avslut som bjöd på både kryddor och mineraler.

Utan att dissa övriga viner, som definitivt var kalasbra, var det dessa två som av olika anledningar stack ut för min del. Fokus och precision kontra insmickrande inställsamhet på hög nivå.

......Nästa flight består av ett blandat mellanspel, innan klivet tas upp högt på stegen i den avslutande flighten.