söndag 1 mars 2015

En röd Chassagne-Montrachet med dubbla ansikten

I helgen har jag smuttat lite på en flaska från "dricka upp"-lagret i klädkammaren. Den här gången en lite kul sak från Domaine Ramonet, nämligen en röd Premier Cru från Chassagne. Vinet var en 2010 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Boudriotte", Domaine Ramonet. Jag har tidigare bloggat om 2006an av samma vin och då skrev jag också en del om hur det hänger ihop med vingården.




Vinet då?

Jodå, det bjöd initialt på en rätt knuten doft som förde tankarna till de jordiga och animaliska viner som Bruno Clair producerar från Marsannay. Ingen elegans alls och egentligen inget som direkt lockade mig. I munnen var det lite bättre, även om det kändes väldigt oförlöst och lite kantigt. Det andra glaset visade på lite bättring, i synnerhet de sista sipparna.

Dag två pratar vi om ett helt annat vin med en rätt tät och koncentrerad fruktdoft som blandas med målarlåda. Mer nyanserat är känslan liksom hallon och körsbär, som via körsbärskärnor och marsipan, övergår i mer björnklister och målarlåda....allt i en djup och sammanhållen doftpelare. Här finns också tydliga fatspår av kaffe och kryddor, samt en tydlig flirt med höst och animalier. typ lite rått kött, multna löv och kompost. Sammantaget ett rätt trevligt sniffarvin,och ett avgrundsdjup från dag ett.

I smaken känns doftintrycken igen med tillägget att syran är hyfsat hög, tanninerna är snälla och att frukten så smått har börjat vika ner sig. Det är dock balanserat, lättdrucket och riktigt gott. Mest minnesvärt är ett väldigt långt, lakrisalt och fruktsött avslut som madrasserar gommen läääänge. Det blir bara bättre ju mer tid och luft som vinet får.

Ett vin med två helt olika ansikten och helt klart potential när det öppnar upp om några år.

söndag 22 februari 2015

Högpresterande på basnivå

En producent som alltid levererar i mitt tycke är Arnaud Ente. Det mest häpnadsväckande har varit hans alldeles lysande prestationer med basnivån Bourgogne Chardonnay. Med en begränsad produktion och ett lysande vinmakande är efterfrågan stor, så det är liksom bara att hugga till när vinerna släpps.

Dags att ta tempen på en 2011  Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente.




Nosen indikerar syra där citron och lime verkligen är markerade. Här finns dock också såväl päron, gurka som melon.....men mest av allt honungs- och fettinbäddade kryddor och en härlig flintstensrök.

I munnen verifieras nosens lackmuspapper, och ja, det är en hööööög syra. Den första dagen svider det verkligen till i emaljen, men dag tre har den lugnat sig lite grand och då har hela vinet landat i en balanserad skapelse som blandar en rejäl citrondusch, med honungssöt fetma och ett stort lass sten. Lägg till lite fina kryddor och bilden är klar.

Attans så gott dag tre. Dagarna innan spretade det lite och syran kändes på gränsen, men tid ger ett förbaskat bra vin för sin nivå. En obloggad flaska för ett år sedan ungefär gav precis samma resultat, att dag tre var det kalas.....bara att låta övriga flaskor ligga en hel del år.

tisdag 17 februari 2015

Nysläppt från Dujac

Alla har vi väl våra favoritproducenter som vi återkommer till år efter år. För min del har det genom åren utkristalliserats ett gäng rödvinsproducenter som normalt sett gör slanka, eleganta och lättdruckna viner, utan överdriven ekprägel. Vidare har de det gemensamt att de kan drickas både unga och med mognad. En av dessa producenter är Domaine Dujac, en producent som ytterst sällan gör en besviken.

För någon vecka sedan lanserades byviner från Chambolle-Musigny och Morey-St-Denis från producenten, och årgången var 2012. Jag lyckades trots stök med systembolaget.se få de viner jag önskade mig och för att lite ta tempen öppndes en 2012 Chambolle-Musigny, Domaine Dujac.




En intressant betraktelse är att synintrycket bjuder på en tätare och mörkare rödfärg än vad jag väntat mig. Inte alls någon burgundisk transparens av normalt snitt. Det går definitivt igen i doften, i alla fall när vinet är nyöppnat och även ett bra tag efter det. Det är mörkfruktigt, ekrostigt och känns rätt stumt.

När jag karafferar det dag två och senare låter det vakna upp i glaset, ja då börjar nyanserna sakta träda fram. Det är kanske inte "50 nyanser av rött", men leendet börjar sprida sig. Frukten ljusnar, rostningen delar upp sig i kaffe, mörk choklad och kryddor. Här finns också en touch av lösningsmedel, flintrök, björnklister och mineral. Sammantaget en doft som lovar gott i längden.

I munnen har vi ett i grunden slankt och lättfruktigt vin, ja dag två alltså....men visst stramar det emot lite grand efter att visat upp betydligt mörkare drag som nyöppnat. Nåväl, efter luft och ännu mera luft så ligger till slut alla bitar på plats, utan snack. Det är bara det att min känsla är att vinet behöver ett antal år på sig att handskas med de rätt bångstyriga tanninerna och den lätta beskan av eken.

Barnarov taget i fel tidpunkt för min palett, men det här kommer att njutas bra i framtiden.

tisdag 10 februari 2015

Lättvikts-Grand Cru att bara njuta

Det är fredagskväll, diverse delikatesser inhandlade och vin ska öppnas. Nu har jag  varit lite väl "otrogen" Bourgogne på senare tid, så det blir tillbaka till ruta ett, oavsett om det passar till alla läckerheter. Efter att ha haft besynnerliga problem med en näst intill totalt uttorkad kork, så karafferades till slut en 1999 Corton Pougets Grand Cru, Louis Jadot.




Det är trevligt att betrakta vinet som börjar anta fina mognadsnyanser, men som också visar på att "jag börjar bara mogna och har en lång resa kvar".

När vinet bekantar sig med näsan är det en en skön blandning av röda bär och ett visst mått av lösningsmedel. Det skapar ett djup som är tilltalande, och adderar man sedan körsbärskärnor med dragning åt marsipan har nog det första doftintrycket sammanfattats.

När man hittar bakom inledningens sniff upptäcks en viss jordig murrighet, sköna kryddor och de klassiska attributen apelsin och lakrits. En trevlig sniff helt enkelt.

Väl i munnen upplevs en skönt slank kropp, med bra syra, svagt, svagt greppiga tanniner och en fin frukt som börjat ta ett par steg på sin mognadsbana. Avslutet med sitt lilla grepp, kompletterat med stendamm och lakrits gör att jag helt klart är nöjd.

Ett snyggt och gott bygge utan egentligt motstånd. Rent, elegant och lättdrucket är den första tanken som kommer till mig. Lättvikts-Grand Cru att bara njuta, när andan faller på

tisdag 3 februari 2015

Tack för den resan Vincent!

Att köpa vin och följa det från dess ungdom till dess att det dricks som bäst är en intressant liten resa, en resa som ser olika ut för alla och envar då vi har olika smakpreferenser och smakutveckling.

När smakresan kan kombineras med ett osedvanligt bra köp så blir känslan såklart ett snäpp bättre. Dagens vin är ett sådant och jag köpte ett antal flaskor av det för dryga 30 Euro och måste nog säga att det har varit ett kalasbra köp.

Att öppna den sista flaskan av typ 7-8 stycken som alla gett sköna smakupplevelser är lite speciellt och man hoppas ju på ett bra sista möte.

Dags att korka ur och smaka på 2005 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chaumées", Domaine Vincent Girardin.




Tänk dig en kall lag av inkokta päron med en svag väldoftande kryddighet, lite nejlikor träder fram som mest markant.....och visst är de sötade med honung? Mmmm, troligen så. Här finns också svagt bokna äpplen, citron och lime, samt en skön stendammig mineraldusch.

I munnen är det ett vin som troligen är hyfsat på topp och kanske lätt vikit ner sig över kanten. Syran är vid god vigör, frukten är full av klang, men det finns ändå sköna toner av bokna äpplen, lakrits och arrak som tyder på mognad. Attans vad gott det är, och vilket avslut...eftersmaken ligger kvar länge, länge och torkar ut till den milda grad att man måste ta en klunk till. Visst finns där en liten beska, men den är bara ett extrainslag och stör inte på något sätt.

Tack för den resan Vincent!

torsdag 22 januari 2015

Attans så gott på vinets dag

Lika bra att plocka fram nåt med lite kvalitet nu när det är vinets dag. Varför inte klippa till med en udda grand Cru i form av 2004 Echezeaux Grand Cru, Alex Gambal? Kan det verkligen vara nåt?




En väldigt intagande doft med mognad i form av vilttoner, lätta stråk av lösningsmedel och en höstlig "murrighet". Frukten är fylld av kirschiga körsbär som ramas in av en härlig lakrits....kryddorna i övrigt är lätt diffusa,men kaffe och mörk choklad är rätt tydliga.

Smakmässigt har vi att göra med ett vin som liksom träffar mitt i prick....det blir nog inte bättre än så här med en skön balans där syra, tanniner och frukt vandrar hand i hand, och en första mognad visar upp sköna drag där lakrits, silkiget och tonvis med mineral lyfter vinet ett par snäpp. Eftersmaken är en sån där som har en svans som fortsätter att bara ligga kvar och det vill liksom aldrig ta slut.

Alex Gambal är en producent jag normalt sett haft lite svårt för, men som idag verkligen visar upp ett vin av yppersta kvalitet. Det är kanske inte stort, men det är inte så himla långt därifrån och det är attans så gott.

tisdag 20 januari 2015

Basflaska som presterar på topp

I klädkammarens lager ligger en del viner som är redo att dricka eller är av enklare karaktär. Från den högen plockade jag fram en 2010 Bourgogne Chardonnay, Etienne Sauzet, för att ackompanjera lite blandade grillade grönsaker och lite annat, samt därefter som kontemplationsvin under ett par kvällar.




Jag följer således vinet under tre kvällar och antecknar känslan dag tre, precis när vinet når sin "prime". Här bjussas på en sammetslen doft av äpplen (lätt, lätt bokna), gurka och citrus på fruktkontot. Lägg till en smörig, lätt vaxig honungsfetma och en dos kyddor och stenig mineral.....vem är inte nyfiken att smaka då?

I munnen är det som en smekning. Inget som sticker ut eller stör, utan en riktigt skön balans av alla delar som doften skvallrar om. Bara eftersmaken som bäddar in en len fetma med kryddor och sten i munnen gör mig kalasnöjd. Ett basvin som uppvisar allt jag söker efter i en lite enklare vit Bourgogne, och det presterar verkligen på topp för sin nivå. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt.