måndag 19 december 2011

2008 Les Folatières, Domaine Alain Chavy

Familjen Chavy har funnits i Puligny i runda tal i 200 år och där håller man på och påtar, ansar, plogar och vinmakar med glädje och inlevelse. En av familjefirmorna som tidigare gjorde detta var Domaine Gerard Chavy et Fils, en firma som gjorde fina viner med fader Gerard i spetsen och sönerna Alain och och Jean-Louis i släptåg.

När Gerard pensionerade sig 1994 fortsatte bröderna tillsammans i nästan tio år, men efter en familjedispyt valde man 2003 att dela upp vingårdarna mellan bröderna. I mångt och mycket delades marken i lika delar, vingård för vingård, men i några fall hölls vingårdarna ihop och man fick helt olika lotter.

Totalt sett ligger alla dessa vingårdar i nobel vingårdsmark, nämligen i Chassagne-Montrachet, Puligny-Montrachet, Meursault och St-Aubin. Bättre byar än så finns inte att tillgå om man vill leka med Chardonnay.

Firmorna som numer innehåller vingårdar från dessa byar är Domaine Jean-Louis Chavy och Domaine Alain Chavy. Dagens vin kommer från sistnämnda domän och druvorna är från deras förnämsta vingård i Puligny, nämligen Les Folatières. I alla fall räknas vinet som det finaste och mest drivna av vinerna man tillverkar idag.

Låt oss hälla upp ett glas 2008 Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatières, Domaine Alain Chavy.




Det här är ett vin som direkt tilltalar mig. Redan på doften kan jag nästan säga att den här typen av vin funkar varje dag, men låt mig inte springa iväg, utan låt upplevelsen tala sitt språk. I näsan finns en frukt som domineras av citrus, men där det även finns inslag av mer tropiska sorter. Som en extra krydda finns dofter av honung, arrak och även en lätt ton av lagerblad. En snygg blandning av frukt och krydda, helt klart.

Mineralmässigt är det en slags blandning där grus och knallpulver (rök) slåss om utrymmet. Sen finns det en svag, svag doft av ost eller champinjoner som lurar i fonden.....kommer inte riktigt överens med den.

När vätskan får landa i munnen kommer leendet. Det är en mjuk och len citrus som balanseras upp av en fin honungssötma, men helt plötsligt tränger så syran igenom och blottar en svag beska innan svansen lämnar kvar en mineralitet i form av grus och metall. Gott, inte stort, men förbaskat gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar