fredag 9 november 2012

När tajming är allt, eller 2002 Monthelie, Pierre Morey


För halvannat år sedan öppnade jag min näst sista flaska av 2002 Monthelie, Pierre Morey. Ett vin jag då slurpade i mig med behag. Det var drickvänligt helt enkelt.




För nån dag sedan öppnade jag så den sista flaskan och igenkänningsfaktorn var väldigt hög. Det var rätt mycket mognad, en del spår från eken och lite roliga kryddor. I munnen var det slankt och drickvänligt, ungefär som tidigare. Kolla här för mer detaljerade intryck.

Den här gången lämnar vi halva flaskan till nästa dag och då har det skett en fullkomlig metamorfos. Det som slår mig mest är känslan i munnen där det blivit lite glest och tamt rent fruktmässigt och sen också väldigt bråkigt och strävt. Det känns nästan som om någon med flit har ekbombat resterna, för nu är faten ett riktigt störande inslag och vinet är inte alls speciellt kul.

Har du nån flaska i gömmorna så slurpa i dig direkt, utan att spara över natten, är mitt lilla råd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar