måndag 2 september 2013

Leroy, Romanée-St-Vivant och etiketten

Bredvid bordet där vi intar välkomstbubblet står ett stort stekfat med en Paella som sakta men säkert börjar ta form. Självklart är maten ett försök att lura oss gäster att vinerna för kvällen ska gå i Spaniens tecken. I synnerhet som bubblet är en bättre Cava.

Vi flyttar oss in i huset där A+D förberett med ett gäng blinda karaffer och snart är vinerna upphällda i glasen och näsorna låter som dåliga ventilationsanläggningar. Att temat är variationer på Pinot Noir är ganska klart, men att placera dem är svårare. S sätter snart allt på plats och vi kan njuta av vinerna, eller egentligen njuter jag bara av ett av dem. Det tar liksom totalt över föreställningen och gör piruetter och annat runt övriga viner.

När flaskorna förevisas så visar det sig att vi smuttar på en mogen flaska från Leroy och diskussionen går kring om det är ett domän- eller maison-vin. Låt oss alltså reda ut hur man bestämmer det.

Så långt tillbaka som 1868 grundade François Leroy det som idag är Maison Leroy. Maison Leroy är den del av det imperium som leds av Lalou Bize-Leroy där man hanterar négociant-rörelsen. Över tiden blev det svårare och svårare att hitta tillräckligt med bra druvmaterial till verksamheten, så 1988 beslutade sig Lalou Bize-Leroy att expandera verksamheten med egna vingårdar. Med hjälp av medel från en japansk investerare köptes ägorna av Charles Noellat i Vosne-Romanée och Philippe-Rémy i Gevrey-Chambertin. På så sätt grundades Domaine Leroy, och 1989 kom de första flaskorna från den grenen.


Det finns en massa åsikter om kvalitetsskillanderna mellan de egna domän-vinerna och négociant-dito. Man kan väl konstatera att domänvinerna ÄR bra, medan négociant-vinerna lite mer är en gambling. Så är väl också den egna erfarenheten, i synnerhet avseende négociant-vinerna som jag testat en hel del av.
 
Men hur ser man då vad det är för flaska?


Fram till 1989 fanns bara Maison Leroy så flaskor innan dess är självklara. Därefter får man dock kolla på etikett och/eller kapsyl för att bestämma sig och bestämningen gör enligt följande:

Om det står "Proprietaire a Vosne Romanee" och "Mis en boutielle au Domaine" på etiketten är det ett domänvin. På senare år har dessa även vaxad kapsyl.
 
Står det däremot "Negociants a Auxey Meursault" och "Mis en boutielle par Negociants" på etiketten är det ett maison-vin. Kapsylen är alltid normal.

Det finns små variationer på temat avseende texterna, men i huvudsak ska det stå något som liknar ovan.


Vårt vin då?

Det vi drack var efter granskning ett Domaine-vin, närmare bestämt en 1993 Romanée-St-Vivant, Domaine Leroy.





Doften är en uppvisning i motsatser. Å ena sidan är det väldigt mycket syrliga bär med lingon och rönnbär i fokus och å andra sidan är det höstens skogsdofter, champinjoner och ett par rejäla stänk med buljong.

Samma känsla upplevs i munnen, men här sker en fin utveckling över tiden och till vinets fortfarande livliga syra och greppiga tanninerkan läggas lakrisala stråk, fina kryddor och en mineraldusch.

Det bygger dock liksom aldrig ihop sig fullt ut och även om det är riktigt gott så finns det en viss spretighet som lämnar lite extra att önska. Man vill ju maximera liksom ;-)

Stort tack till A+D för den upplevelsen.

2 kommentarer:

  1. Inte illa, ett 20.000 kronorsvin! 99 poäng av The Wine Advocate, 94 poäng av Burghound. Så genomsnittet blir då 96,5 poäng. Var det så det smakade? /Claes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var bra, men den flaska vi drack var inte på någon 99-poängsnivå....inte ens på kartan....och priset är rätt galet i förhållande till upplevelsen.

      Vinet hade nämligen i mim mun lite problem med att hålla ihop helheten på ett snyggt sätt då syran stack ut lite väl mycket mot det i övrigt rätt mogna vinet.

      Fast då håller man ju på och petar i detaljer och förtar lite av upplevelse.

      Radera