söndag 19 april 2015

Vinvandring i planeringsstadiet tillsammans med ett litet glas

Jag har under många, många år gillat friheten med att vandra i den storslagna natur som finns i Sverige och på andra håll i i världen. De senaste tio åren har vandringarna mer och mer kombinerats med mat och dryck, något som styrt kosan till områden som Toscana och Bourgogne.

I sommar har jag lyckats med att få med mig barnen på en kort sejour i de svenska fjällen och efter det är planen att ta en tripp till Jura och vandra i bergen där, och självklart ska det drickas vin och ätas mat.

Vandringsbok är beställd och just nu googlas en del innan bok och kartor kan spridas ut på bordet. Till googlandet tyckte jag att det passade med ett litet vin från "bergen" i Bourgogne, eller det kanske är lika bra att inse att det är mer av kullar. Valet föll på en flaska från mannen som i min bok kallas "den gamle på berget", nämligen Alain Gras.

Flaskan i sig är en 2010 Auxey-Duresses, Alain Gras, och det intressanta med denna är att rankorna som de skördade druvorna hängde på definieras som très vieilles vignes, något som verkligen stämmer i detta fall då rankorna är snäppet över hundra år.

......just ja, valet föll på den här flaskan då minnena om hur trevligt det är att småvandra i och kring Saint-Romain där Alain Gras huserar dök upp.




Gud så enkelt livet är ibland. Doften är å ena sidan enkel , härlig och ganska ren om man vänder den sidan till. Låter man näsan och analyscentra i hjärnan samsas ett tag blir anteckningarna lite annorlunda, då finns här tydliga hallon som backas upp av violer eller egentligen violpastiller. Till bär och blommor kan adderas både lite lakrits och ett riktigt knippe av kryddor, örter, choklad och kaffe......och mer kan säkert finnas.

Jag struntar dock i att dofta och analysera och bara ler, njuter och knattrar in "Trekking, Jura" och lite annat med tangentbordet.

Då stannar jag till lite, munkänslan skriker nämligen så påtagligt av klunkbarhet...det liksom bara rinner ner. Slank frukt, hög syra och lågt motstånd av tanniner ger en snabbdrucken upplevelse där glaset töms blixtfort.

Sen finns här en härlig örtbeska, kryddighet, stenmineral och lakrits som ligger kvar länge i munnen och som adderar det där lilla extra. Man känner också av att tanninerna faktiskt har kvar lite struktur när vätskan väl lämnat gommen.

Ett härligt, lättdrucket vardagsvin med tillräcklig komplexitet adderad, precis som jag vill ha det. Mer sånt helt enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar