måndag 22 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 2

Som ett litet mellanspel innan provningens huvudakt ställdes det fram tre viner från tre olika domäner. Nu pratar vi inte mellanakt i egentlig mening, utan tre klassiska viner från tre klassiska producenter. Uppställningen var följande:

1996 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Jean Boillot
1986 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Louis Carillon
1986 Chevalier Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles", Domaine des Héritiers Louis Jadot




Först ut är Henri Boillots signaturvin från monopolvingården, "Clos de la Mouchere", som är en del av "Les Perrières". Här pratar vi nittonårig ungdom på flaska. Visst finns här fina guläppliga drag med viss boknad och arrak, men annars är det inget som direkt skvallrar om ålder i doften. Jag noterar fin kryddighet, viss rök, mintighet och lakrits....rätt trevligt, helt klart.

I munnen går mycket av doften igen, med ett understöd av en riktigt bra syra, uttorkande mineral och en viss metallisk klang. Ung känsla återigen.




Lägg till tio år och nästa vin får bjuda till. Här är den rökiga mineraliteten tydligare, och mer markant av flinta. Lägg till fatkryddor, örter och  rotsaker, och doften väcker minst sagt intresse.När det sedan blir sådär lagom fudgefettigt och man anar drag av banan......då är i alla fall jag fast rent doftmässigt.

När det landar i munnen slås man av den höga syran som samspelar kalasbra med den tyngd som ges av frukt och fetma. På den högre oktaven spelar kryddor, lakrits och viss beska, och självklart stenig mineral. Förvånansvärt ung känsla och helt klart ett njutbart vin.




Sist i mellanakten stannar tiden till en stund. Kanske inte av vinets doft som varvar rök och tydlig metall med modellerafetma, mintighet, kryddor och citron. Men sedan händer det där man bara vill ha mer av, den kompletta smakupplevelsen. Du vet, när allt hänger ihop. Bra syra, mjukgörande fetma, smakrik frukt och sedan kryddor och mineraler som ligger kvar i en evighet. Ett galet långt avslut som viftar med magiflaggan. Attans så bra. När det efterhand även kommer metall i eftersmaken.....har leendet redan etsat sig fast hos mig........och då har vi en tredje flight kvar.

Vad månde bliva?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar